Tillhör släktet rovfiskar.

En av våra vanligaste matfiskar samt en av de viktigaste kommersiella arterna för yrkesfisket.

Fiskas året runt och finns runt hela Sveriges kuster, dock ej i sötvatten.
Fiskköttet är magert.

Saluförs som; hel (rensad), filead(oftast som skinn- och benfri) samt file av ryggbiten (torskrygg).

Tillhör släktet rovfiskar.

Förekommer både i insjöar och i havet.
Populär sportfisk.
Viktig för det yrkesmässiga kustnära fisket och insjöfisket.

Vitt magert kött. Saluförs både som hel och file. Populär till färs och pateer.

Plattfisk.

Slät såväl på under- som ovansida. Har alltid de karakteristiska röda prickarna på ovansidan.

En delikat matfisk som finns på både västkusten som i Östersjön. I Östersjön dock inte så vanligt förekommande nära kusterna som exvis flundra.

Tillhör släktet rovfiskar.

En alltmer populär fisk på våra matbord.
Viktig art för både fritids-och yrkesfisket.
Fiskköttet är magert.

Abborrfile har på senare år blivit en alltmer eftertraktad produkt och förekommer både i insjöar och i havet.

Förekommer endast i havet.

Finns runt hela Sveriges kuster, dock ej i sötvatten.

Arten benämns som sill på väst- och sydkusten längs ostkusten upp ungefär till Kalmar. Norr därom benämns den som strömming.
Vårt lands absolut vanligaste matfisk. Variationerna i tillagning syns oändliga.

Historiskt sett vår viktigaste matfisk. Forskning visar att sill har varit basföda för befolkningen många hundra år bakåt i tiden. Utan sillen skulle befolkningen i kustbygderna inte kunnat undvika svält under vissa svåra tidsepoker.

Tillhör släktet laxfiskar.

Förekommer både längs kusterna, i år, älvar och i insjöar.
En mycket populär matfisk med vitt kött. Inte speciellt fet trots att den tillhör laxsläktet.

Används som kokt, rökt och gravad.

Arten är subtropisk, dvs. den klarar att leva i sommarvarma vattentemperaturer.

Näbbgäddan lever från Kap Verde-öarna i syd, i sydvästra och norra Medelhavet, längs östra Atlantkusten upp till Islandoch norra Norge. Den går in i Skagerack och Kattegatt samt Östersjön upp till Åland från våren för att åter vandra ut i Atlanten framåt hösten när vattentemperaturen sjunker.

Näbbgäddan är släkt med flygfiskar. Har ett karakteristiskt utseende med en spektakulär lång näbb. Benen i näbbgäddan är gröna. Det förekommer myter om att näbbgäddans gröna ben är giftiga, men den gröna färgen orsakas av ett ämne, biliverdin, som är helt ofarligt. Av allt att döma har den gröna färgen ingen praktisk funktion.

I södra Sverige, framförallt i Skåne benämns näbbgäddan som horngädda. Den klassiska tillagningen har varit att koka in näbbgäddan i gele. Kallades därför lokalt på vissa håll för fattigmansål, då den användes som ett surrogat i stället för ål.

Näbbgäddan är mycket uppskattad av sportfisket.
Näbbgäddan är en underutnyttjad och underskattad delikat matfisk.
Fisken säljs som hel eller som benfri file.
Skinnfri file passar utmärkt till fisksoppa. File med skinn som halstras på hög värme i panna är en delikatess.

Plattfisk som endast förekommer i havet.

Benämns även som skrubba i de sydligaste delarna i landet.
Mestadels slät på undersidan, alltid sträv i skinnet på ovansidan(sandpappsliknade). Även flundran skiftar i färg på ovansidan.

Förekommer både nära kusterna och ute på större vattendjup. Har varit och är en viktig art, både traditionellt och kulturellt, för det kustnära fisket såväl för yrkesfisket som för husbehovsfisket och för konsumeneterna.

Tillhör kategorin plattfiskar.

Är slät på undersidan och har små knotliknde upphöjningar på ovansidan. Skiftar nyans i färg från ljus till mörk på ovansidan, i kamouflagesyfte, beroende på bottenstruktur.

Kan nå rejäl vikt. I Östersjön upp mot 5 kg, på västkusten upp mot 16 kg.
Har på senare decennier blivit något av en delikatessfisk.